Utdrag ur “Oknytt, styggelser och halvfolk”.
Ett verk nedtecknat av Eremis Wime, läromästare vid Kapers Universitet runt år 560 efter återgrundandet av Kaper.

Alfer (“Skogsfolk”)

Ett undeligt väsen som varken till fullo är ett djur eller en växt. Kläckta ut frökapslar från mäktiga träd bygger de upp mindre samhällen. De är extremt långlivade och det sägs att de kan uppnå en ålder på över 1000 år innan de slår grodd eller går i träda. Dessa väsen finns inte längre kvar i kejsardömet, men skrifter från tiden runt utvandringen talar om liknande varelser så det är troligt att de dog ut i samband med utvandringen eller istiden.

Några av länderna runt Sekebos östra stränder har lyckats bedriva byteshandel med dessa väsen och ett fåtal av de föremål som alverna tillverkat har hittat ändå till en utställning i Kapers museum. Jag har själv beskådat dessa och det går inte att förneka att de besitter en viss charm.

Dvarg (“Stenmän”)

Troligen känner de flesta till “Dvargasten” eller “Dvargablod”, men få känner till att dessa dyrbara mineraler kommer från resterna av vad som fordom kallades för “Dvargar” och att dessa varelser fanns i stort antal bland bergen i östra delen av Kejsardömet. Tyvärr finns inte mycket om dem att läsa i de gamla texterna, det som går att finna är att de innan de dog vandrade ut på det vi numera kallar Stenstodernas slätt och att de där förvandlades till sten. De stenstoder som än gång fyllde större delen av denna slätt var alltså förstenade kroppar av dessa varelser. Tyvärr har de flesta, om inte alla, av dessa stoder redan brutits ner för att utvinna dvargasten/dvargablod och det är sällan som nya stoder hittas i gruvorna i Omra. Dessa varelser får nog anses utdöda i Kejsardömet.

Orc

Ett samlingsnamn på de håriga och barbariska varelser som befolkar kustområden öster om Kejsardömet. De är hårdnackade och våldsamma varelser, men besitter trots allt ett visst vett. De har envist vägrat att ta till sig upplysningen trots ett flertal korståg från både Kejsardömet och Arkipelagens stater.

Jag har själv bara kunnat studera deras kranier, men det är uppenbart att vissa kan uppnå en längd på över 3 meter. Intressant är att en viss likhet råder mellan dessa Orcer och de lämningar som grävts ut ur kummel i norra Tramelie.

Hobber

Det är sällan dessa markkrypare är ett problem i större städer, men de kan fortfarande vara ett problem bland byar i mer glesbefolkade områden.

I dunkelt ljus kan de misstagas för ett människobarn, men rätt snart så bör man förstå av deras avsaknad av kläder, håriga fötter, stora runda ögon och trinda kroppar, att det är en Hobb man har att göra med. Att de gett upphov till uttrycket “Smutsig som en Hobb”, är heller ingen slump.

De lever normalt i hålor i marken där de lever på svampar och smådjur, men deras väldiga aptit driver dem ofta att gräva sig in i stallar och förådshus. Tack och lov saknar de både huggtänder och klor och det räcker oftast med att skicka ner ett koppel tunnelhundar för att bli av med dem.

Vättar

Ett betydligt farligare otyg än Hobber är Vättarna. I storlek liknar de Hobber, fast de har en mycket mer senig kroppsbyggnad och besitter både sylvassa tänder och klor. De lever nästan enbart på smådjur, men drar sig inte för att ge sig på sovande människor och barn.

De har blivit ett stort problem i vissa städer då de tydligen uppskattar att befolka både kloaker och källarutrymmen.

För att bli av med detta otyg krävs oftast både stål och röksten.